små universums hemligheter

 
 

Pappa brukade ta med mig till Stadsbiblioteket när jag var liten. Där, bland hyllor av böcker som tycktes oändliga, bland ord, och formuleringar och tankar - bland världar skapade av människor, för mig att upptäcka - gick jag förlorad. Jag hade inte många år, om man nu kan ha tid, men jag hade tankarkänslorönskningar. Och böckerna kunde möta de, så jag tog orden i handen och gick iväg.

Chick-lit, tonårsromaner, böcker på svenska, engleska, paranormal romance, urban fantasy. Genren är oändliga. Klassiker. Genom åren har jag kommit att uppskatta många typer av böcker, som har gett utlopp för olika känslor, olika tankar. De allra bästa, mest utsökta, är aldrig en annan lik. Men på sistone, det senaste året, har läsningen glidit mig ur händerna. Den där, när man ställer sig framför bokhyllan, blundar och bara plockar ut en bok. Jag våndas över att jag prioriterar annorlunda, att jag inte alltid orkar läsa, mer än det jag gör i skolan. För böcker, kultur, är så mycket mer än bara ord. Det är allmänmänskliga tankar, känslor, beteenden, skrivna om sedan århundraden tillbaka. Det är historia, dokumentation av samhällen, människor, ideologier och tankar. Och det är livet, små universums hemligheter, upptäckta i en liten, avgränsad del av evigheten.

3 kommentarer