hos farfar...

 
Är huset omgärdat av en stor, i sommartid grönskande trädgård. (Här kan man säga prunkande, men alltså det ordet faller mig verkligen inte i smaken). Det finns gurkor och pumpor som håller på att växa till sig, potatis som nästan kan plockas upp och färska kryddor i överflöd.
 
Får man ettusenniohundranittio myggbett så fort man vistas utanför dörren i mindre än jeans, långstrumpor, luvtröja tätt åtdragen kring ansiktet och eventuell hud ordentligt insmörjd med MYGGA. 
 
Får man åtminstone ettusen myggbett och ett hästflugebett på vristen, trots att en hade jeans, kanske-inte-långstrumpor, tjocktröja och eventuell hud ordentligt insmörjd med MYGGA.
 
Äter en mat i överflöd, och jisses. Mat. Hur kan det vara så gott?
 
Går vi ner till sjön för dopp. Nuddar försiktigt med tårna på vattenytan för att se hur kallt det är, och hoppar sedan i ändå. Bryggan blir alldeles löddrig av schampo(o?), och på fötterna fastnar barr och mossa och lite allt möjligt när man sedan stiger upp. 
 
Tar jag småkusinerna i händerna, med varsin bunke och stövlar på, och så ger vi oss ut för att plocka blåbär i skogen. Minstingen frågar: "varför äter mördarsniglar sina kompisar?", och det gör mig ledsen att jag inte har något bra svar. Han proklamerar i alla fall nöjt att "ankor kan äta sig själva", och sedan traskar vi vidare in mot blåbärsskogen och plockar blåbär från riset tills fingarna blir lila. Den äldre lillkusinen och jag hejar på minstingen som var och varannan minut utropar "Johanna!" och vill ha alla mina blåbär. Så jag tömmer min bunke i hans och får börja om från början tills vi har +1 liter och går hemåt igen.
 
Sätts musiken på på högsta volym och de äldre kusinerna dansar. Klockan är sent och knotten flödar, men musiken är på och glädjen likaså.
 
Fattar farbror tag om ficklampan och drar med oss ut på spökpromenad i skogen, det är tradition att de yngre kusinerna ska behöva "genomlida" en riktig skräckrunda. Jag låtsas bli bortrövad i skogen, och medan gruppen frågar "var är Johanna?" med skratt och desperation i rösten, hör jag från mitt gömställe bakom en gran, den äldre lillkusinen förtvivlat säga "strunt i Johanna!!! jag vill hem!!!". Släktskap alltså.
 
Och hos farfar, när sena, släpiga sommarstrålar bryter igenom löv-och-barrskogen, kastar ett gyllene sken på gräs, björkar, humle och aspar, när jag hör skratt från åldern 3 till 79 i bakgrunden, påminns jag om livet och hur fint det är - det finaste jag har. 

women and the cuban revolution

Sitter återigen(äntligen) vid köksbordet hemma hos farfar. Kom hit i eftermiddags efter att ha åkt både tåg och buss, dessutom övningskört från stad ut på landet! Woho. Har sedan dess: ätit godis, gått på spaning i farfars trädgård, myst med busiga småkusiner, provsmakat kvällens mat och svarat på mejl. Fina vardagsbestyr. Ikväll hoppas jag på bad i sjön, det är ultimat sommar för mig. 
 
Kan också meddela att min läsning i majoritet består av ovanstående just nu. Women and the Cuban Revolution, and Revolution Within the Revolution - Woman and Gender Politics in Cuba 1952-1962. De är som historiska fackböcker/avhandlingar. Vad litteraturen läses för vill jag inte avslöja än, men ämnet är riktigt intressant. Har någon av er läst om detta? Vad läser ni annars för böcker?
Upp