hej

Nu är jag här igen, mer fri än jag någonsin varit förut. I fredags tog jag _studenten_ och jag spenderar således tillvaron i ett ingenmansland, omringad av en tillfällig ovisshet. Vad händer sedan? Jag har så mycket att berätta om, men först i ordningen tänkte jag ta med er på en snabbspolning genom de senaste två-tre veckorna.
 
 
 
 
Här har vi #liganibarca! Den 26 maj satte vi oss på ett flygplan från Skavsta, och begav oss mot Barcelona. Vi bodde i en lägenhet på en liten sidogata, precis bredvid ^, närmare bestämt Honkey Tonk Bluesbar. Dessvärre var vi aldrig inne där. I Barcelona promenerade vi i Gothic Quaters, försökte ta oss in i stadskatedralen men hade glömt att en behövde ha klädda axlar och knän, såg Sagrada Família (turister? nää va), åkte upp på Montjuic som är ett berg varifrån en kan se ut över hela staden, och lagade pasta på pasta på pasta. 
 
    
             
 
 
Jag och bebe hittade bästa selfie-ljuset bakom gardinerna i el lägenhet. Fanny listade ut att det fanns ett kvarter med mysiga second-hand butiker. Vi dansade till sent på Jamboree, för i Barcelona stänger inte klubbarna kl 02 som hemma :))) Jag köpte med mig en bok hem, det är obligatoriskt när jag är utomlands. Vi var där fredag-måndag, och som med det mesta när en har kul gick tiden väldigt fort.
 
              
              
 
 
Någon dag efter att vi kommit hem var det dags för bal!!! Stor grej, det där. Jag gick med mah honey, och kolla vi hade tom tur med vädret. Kvällen var fantastisk och allt gick som smort (bortsett från att jag fick fågelskit på min klänning :). På det hela taget en mkt bra dag.
 
 
 
 
Dagarna flyter liksom in i varandra när det enda en gör är att 1. ha kul och 2. umgås med folk. För snart två veckor sedan var det dags för årets teacher's dinner, en avskedsmiddag som min klass anordnade tillsammans med lärarna. Och studentveckan inleddes med det traditionella sambatåget, där min skolas elever dansar/marscherar/springer till en annan skola. Det tältades också, och hölls tal. Vi var ute och dansade på kvällen och jag var på en studentmottagning. 
 
 
Och i fredags stod jag i ett klassrum tillsammans med mina lärare och ett gäng förväntansfulla kompisar, och tänkte kände insåg att det här är slutet och början. Utspringet följdes av kramar och tårar när jag mötte upp min familj & släkt utanför skolan. En flakrunda senare och jag var halvt hörselskadad + mkt svettig. Tack till alla som gjorde studentdagen oförglömlig och tack till mamma och pappa som anordnade en så fin mottagning. Tack till mina friendos och M, för att ni gjorde mina gymnasieår till de bästa. Nu fortsätter äventyret! 
 
 
I lördags firade jag Joré på hennes mottagning, och invigde min nya polaroidkamera!!! I söndags firade jag födelsedagar och igår blev jag sjuk. Japp. Nu sitter jag här inomhus medan sommaren pågår utanför fönstret, och jag försöker desperat att göra mig friskare än jag faktiskt är. Tror jag får ge upp på det och bara vila. Ska fortsätta kolla på Secrets of British Castles (guilty pleasure ehehe), kanske läsa lite i I Love Dick. Förhoppningsvis inte få mer träningsvärk i magen av all hosta. Något sådant. På återseende, vänner. 
 
0 kommentarer

det blommar vid trottoaren

13 maj. 


Det blommar vid trottoarkanten på vägen till busshållplatsen. Maskrosorna har bestämt sig för att krossa asfalten, de har tagit våren i händerna och brutit sig loss. 

I torsdags skrev jag min sista exam. Jag är nu inofficiellt klar med gymnasiet. En era på tre år går mot sitt slut. Jag känner mig som maskrosen. Hur följsam är asfalten? 

Så mycket nu handlar om att förvandla en strukturerad och - under tre års tid - bestämd vardag till något nytt. Nu finns alla möjligheter att förändra, att skapa och att... glömma? rensa? Mer än jag suktar efter någon slags nystart, känner jag en längtan efter att börja leva. I bemärkelsen att det senaste IB-året i synnerhet har kvävt alla slags kreativa intressen jag någonsin haft. *Jag har börjat lyssna på musik igen* Det må låta banalt, som en så enkel sak att göra, men det illustrerar bättre än något annat att för en kommande tid finns det inga måsten. 

Jag ska fundera på hur bloggen ska få utvecklas. Men jag ska skriva, det vet jag. Vad vill ni se mer av här?  

På återseende! 

1 kommentar

dagsögonblick

Jag tar en micropaus mitt i var(dagen) nuet, stannar vid:
 
 
 
Ögonblick(1) - klockan är tidigttidigt på morgonen, ca 05.30, och jag har gått upp för att plugga den allra sista historian innan vi har prov. På tunna, säkert många gånger lästa sidor, berättas det om kalla kriget. Analyseras. The Iron Fist. The Iron Curtain. Salami tactics. Soviets Comecon och Cominform som resultat av Marshall aid och the Truman Doctrine. Nåväl, ni som vet ni vet.
 
 
Ögonblick(2) - jag går till busshållplatsen på morgonen och andas höstluft. Smaken av kaffe finns fortfarande kvar. Ett av mina favoritträd precis där jag bor har blad som börjat gulna, rödna(varför säger en inte så?), så jag stannar för att ta en bild.
 
 
Ögonblick(3) - det är kväll och det skymmer ute. Himlen har bestämt sig för att vara mjukt blå med moln som svepande, tunna filtar. Tänker på ljuset och vinden och det fina i att stanna upp, om så bara för en sekund, och bara ta in
2 kommentarer