det blommar vid trottoaren

13 maj. 


Det blommar vid trottoarkanten på vägen till busshållplatsen. Maskrosorna har bestämt sig för att krossa asfalten, de har tagit våren i händerna och brutit sig loss. 

I torsdags skrev jag min sista exam. Jag är nu inofficiellt klar med gymnasiet. En era på tre år går mot sitt slut. Jag känner mig som maskrosen. Hur följsam är asfalten? 

Så mycket nu handlar om att förvandla en strukturerad och - under tre års tid - bestämd vardag till något nytt. Nu finns alla möjligheter att förändra, att skapa och att... glömma? rensa? Mer än jag suktar efter någon slags nystart, känner jag en längtan efter att börja leva. I bemärkelsen att det senaste IB-året i synnerhet har kvävt alla slags kreativa intressen jag någonsin haft. *Jag har börjat lyssna på musik igen* Det må låta banalt, som en så enkel sak att göra, men det illustrerar bättre än något annat att för en kommande tid finns det inga måsten. 

Jag ska fundera på hur bloggen ska få utvecklas. Men jag ska skriva, det vet jag. Vad vill ni se mer av här?  

På återseende! 

1 kommentar
Anonym

vill se mer av dig heting geting!!!