uppvaknande

 
Jag försöker återuppliva något som stått stilla. Inte dött, aldrig dött, för behovet - längtan - finns alltid där. Att skriva, och få berätta. Dokumentera. Att i tider som livet, om något år, kunna se tillbaka. Men längtan är flyktig, your cage is more gilded than mine. Den är den kyliga höstluften, bitande, nypandes kinder tills en rosig röd färg spruckit fram. Resenären.
 
I ett försök att vara tillbaka, för just ikväll var längtan en storm, skriver jag här. Och inlägg kanske kommer dyka upp, jag ska jag vill. Jag tänkte testa att skriva som för mig själv, okej? Okej. På återseende då, här i etern. 
2 kommentarer
anonymous

på återseende!

Filippa

min finis, det vore inte mer än rätt att jag lämnar några ord hos dig, efter de fina du skrev till mig. är glad över att du börjar skriva igen, vill läsa och ta del av det vackra. saknar dig, så tycker vi får bloggfika snart igen. massa kramar <333