längtan efter romantik i en värld av realism

Efter att ha läst Madame Bovary kan jag meddela att den numera tillhör en av mina favoritböcker. Boken är fylld av satiriska kommentarer och fult spelande människor, allt hopknutet på ett dynamiskt sätt. Den är liksom... klyftigt skriven. Det gillar jag. Nedan om längtan efter romantik i en värld av realism. 
 
 
- Oh, why, dear God, did I marry him? tänker huvudkarakären Emma, och denna tanke blir grunden för hela bokens handling. Stackars Emma, eller? Är det synd om henne för att hon gifte sig med fel person? 
 
 
Både ja och nej, skulle jag vilja påstå. Läs stycket. Charles är Emmas make. När han ligger i sängen och tittar henne djupt i ögonen ser han... sig själv? Är det narcissistiskt eller bara omoget?
 
 
(SPOILER!) Rodolphe, som senare blir Emmas älskare, beskriver hur det är att finna den sanna kärleken. Han ser henne i ögonen när han säger det - och Emma, liksom många andra the ever romantic och sökandes efter bekräftelse, faller direkt. 
 
 
Men hallå? Rodolphe lämnar Emma, och avslutar sitt brev med "Adieu!". I franskalektion 1 kan jag härmed berätta att en fransman endast säger adieu (betyder ung. "tills Gud”) när man aldrig kommer ses igen. Vilken bedragare du är, Rodolphe.
1 kommentar
Linnea Aurora

Åh, VILL läsa! Plus- jag gillar att du läser och markerar sidor, måste också börja med definitivt!

Svar: Hihi jaa det är mysigt tycker jag. Brukar särskilt göra det när jag läser böcker till skolan, det hjälper en verkligen att komma ihåg!
Johanna Andersson