en koreansk afton

God kväll, gott folk! Här kommer en liten berättelse om min måndag, i brist på övrig uppdatering.

 
Jag hade bjudit in några vänner till en koreansk afton. Jaha, vad innebär det då? tänker ni. Jo, det innebär(bar) koreansk mat och smårätter, också kallade namul. Alla skulle vara utklädda till något på deras namns första bokstav. På bilden ser ni Fanny som Frans, med pak choi i handen. 
 
 
Trots att räkchips inte är särskilt koreanskt, vad jag förstått i alla fall, så friterade vi sådana pga de är något otroligt goda?
 
 
Sedan hackades det grönsaker, som just pak choi, purjolök, paprika och färsk koriander. Tycker allt grönt är så fint.
 
 
Och grönsakerna wokades sedan ner i risnudlarna. På med lite koreanskt chilipulver och rostade semsamfrön. 
 
 
Det stektes också bulgogi, vilket på koreanska betyder "eldkött". Bulgogi görs med antingen entrecôte eller lövbiff, i detta fallet det senare. I marinaden återfinns soja, sesamolja, några skivor färsk chili, vitlök, gullök etc. Recept här. I hörnet skymtas kimchi
 
 
Och så till sist! Det älskade fläsket, samgyeopsal. Japp, detta fläsk är mitt guilty pleasure alla gånger. Ät det!

Fin middag. Fint sällskap. Strikt förbud på bestick, endast pinnar var tillåtna. Mycket prat, skratt och musik.

2 kommentarer

längtan efter romantik i en värld av realism

Efter att ha läst Madame Bovary kan jag meddela att den numera tillhör en av mina favoritböcker. Boken är fylld av satiriska kommentarer och fult spelande människor, allt hopknutet på ett dynamiskt sätt. Den är liksom... klyftigt skriven. Det gillar jag. Nedan om längtan efter romantik i en värld av realism. 
 
 
- Oh, why, dear God, did I marry him? tänker huvudkarakären Emma, och denna tanke blir grunden för hela bokens handling. Stackars Emma, eller? Är det synd om henne för att hon gifte sig med fel person? 
 
 
Både ja och nej, skulle jag vilja påstå. Läs stycket. Charles är Emmas make. När han ligger i sängen och tittar henne djupt i ögonen ser han... sig själv? Är det narcissistiskt eller bara omoget?
 
 
(SPOILER!) Rodolphe, som senare blir Emmas älskare, beskriver hur det är att finna den sanna kärleken. Han ser henne i ögonen när han säger det - och Emma, liksom många andra the ever romantic och sökandes efter bekräftelse, faller direkt. 
 
 
Men hallå? Rodolphe lämnar Emma, och avslutar sitt brev med "Adieu!". I franskalektion 1 kan jag härmed berätta att en fransman endast säger adieu (betyder ung. "tills Gud”) när man aldrig kommer ses igen. Vilken bedragare du är, Rodolphe.
1 kommentar

min vän joré

 

I fredags spenderade jag en alldeles ypperlig eftermiddag/kväll tillsammans med Joré (vän, fotograf, fellow arbets-och klassbuddy, fantastisk människa etc). Vi a. intervjuade för jobbet b. åt kalops-liknande koreansk mat c. promenerade hela 3.5 km d. stannade dock varannan meter för att Joré skulle fota solnedgången och e. diskuterade intressen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva Joré för er, på det mest verkligt efterliknande sättet. Hon är, precis som de allra bästa människorna, helt unik. Här utdrag ur en konversation vi hade om hur hon började gilla djur.
- En dag när jag var liten hittade jag en padda i skogen. Jag tog med hem och döpte den till Milda.
- Vadå, som smöret?
- Ja, som smöret. Jag köpte ett akvarie och la i lite vatten och några stenar. Några gånger per dag tog jag ut paddan ur akvariet på rast i trädgården för att äta. Jag hade hittat ett koppel på loppis som jag köpte och hade paddan i.
- Du gick alltså med paddan i koppel?
- Ja! Jag hade paddan i flera månader. Men dagen innan min födelsedag sov jag med fönstret öppet. När jag vaknade på morgonen var paddan borta. På fönsterbläcket fanns små grodavtryck - Milda hade smitit.

6 kommentarer