hos farfar...

 
Är huset omgärdat av en stor, i sommartid grönskande trädgård. (Här kan man säga prunkande, men alltså det ordet faller mig verkligen inte i smaken). Det finns gurkor och pumpor som håller på att växa till sig, potatis som nästan kan plockas upp och färska kryddor i överflöd.
 
Får man ettusenniohundranittio myggbett så fort man vistas utanför dörren i mindre än jeans, långstrumpor, luvtröja tätt åtdragen kring ansiktet och eventuell hud ordentligt insmörjd med MYGGA. 
 
Får man åtminstone ettusen myggbett och ett hästflugebett på vristen, trots att en hade jeans, kanske-inte-långstrumpor, tjocktröja och eventuell hud ordentligt insmörjd med MYGGA.
 
Äter en mat i överflöd, och jisses. Mat. Hur kan det vara så gott?
 
Går vi ner till sjön för dopp. Nuddar försiktigt med tårna på vattenytan för att se hur kallt det är, och hoppar sedan i ändå. Bryggan blir alldeles löddrig av schampo(o?), och på fötterna fastnar barr och mossa och lite allt möjligt när man sedan stiger upp. 
 
Tar jag småkusinerna i händerna, med varsin bunke och stövlar på, och så ger vi oss ut för att plocka blåbär i skogen. Minstingen frågar: "varför äter mördarsniglar sina kompisar?", och det gör mig ledsen att jag inte har något bra svar. Han proklamerar i alla fall nöjt att "ankor kan äta sig själva", och sedan traskar vi vidare in mot blåbärsskogen och plockar blåbär från riset tills fingarna blir lila. Den äldre lillkusinen och jag hejar på minstingen som var och varannan minut utropar "Johanna!" och vill ha alla mina blåbär. Så jag tömmer min bunke i hans och får börja om från början tills vi har +1 liter och går hemåt igen.
 
Sätts musiken på på högsta volym och de äldre kusinerna dansar. Klockan är sent och knotten flödar, men musiken är på och glädjen likaså.
 
Fattar farbror tag om ficklampan och drar med oss ut på spökpromenad i skogen, det är tradition att de yngre kusinerna ska behöva "genomlida" en riktig skräckrunda. Jag låtsas bli bortrövad i skogen, och medan gruppen frågar "var är Johanna?" med skratt och desperation i rösten, hör jag från mitt gömställe bakom en gran, den äldre lillkusinen förtvivlat säga "strunt i Johanna!!! jag vill hem!!!". Släktskap alltså.
 
Och hos farfar, när sena, släpiga sommarstrålar bryter igenom löv-och-barrskogen, kastar ett gyllene sken på gräs, björkar, humle och aspar, när jag hör skratt från åldern 3 till 79 i bakgrunden, påminns jag om livet och hur fint det är - det finaste jag har. 
8 kommentarer
Daniella Chanelle

Svar: Ja, det är ju himla sant! Men tråkigt när man inser att man bara har typ 2 par byxor man kan ha och behöver spendera en mindre förmögenhet för att få en fullständig garderob igen. Prisa gudarna och Primark dock! Alla mina bästa och finaste kläder kommer från Primark. <3

Svar: Åh, jo, håller fullständigt med dig! <3
Johanna Andersson

Daniella Chanelle

Svar: Har kollat klart fram till hela säsong 6 nu! Hur ska jag orka vänta ett år på den avslutande säsongen & varför kan den inte fortsätta i hela mitt liv? Hur ska jag kunna klara mej utan Jon Snow? Jag har undvikit spoliers, teorier och fanfiction fram tills nu när jag har sett klart serien. Men i sista (näst sista?) får vi ju se hur Ned tar hand om Lyannas barn och då blir han ju en Stark/Targaryan ändå väl, även om han blir kusin till Sansa istället för bror och syster? Men är Danys mamma Lyanna med eller menar du syskon som halvsyskon/samma pappa?

Svar: Gaaah jag känner samma sak? Men är säsong 7 den avslutande säsongen alltså, det var mer än jag visst. Shit. Hur ska jag överleva när den är slut i sådana fall?
Hmm... alltså som jag förstått det så är Lyanna både Jons och Daenerys mamma. Vilket borde betyda att barnet som vi får se Ned ta hand om är Jon, och att han är halvbror till Daenerys. Låter det rimligt? <3
Johanna Andersson

Ida Lindborg ♡

så mysigt! :D

Svar: Ja!!
Johanna Andersson

Tarn

Jag har också typ tusen myggbett, haha typiskt svensk sommar eller hur? :)

Svar: Mycket haha, känns som att de är oundvikliga att få :)
Johanna Andersson

joré

åh älsk!!! detta inlägget är det finaste jag läst på länge. s'cute im gonna die!!! *.* <///333

Svar: ilyvm, tack bebe <33
Johanna Andersson

Linnea Aurora

"ankor kan äta sig själva" SÖT!!

Svar: Ahah, eller hur!!
Johanna Andersson

Sandra

myggor=döden, mat=livet!

Svar: Instämmer!
Johanna Andersson

Tilda Barkselius

Men så härligt, håller dock med dig om myggen värsta som finns!