jag ska berätta om min farfar

Jag ska berätta för er om min farfar. Han, i det röda huset på landet, där myggorna biter en prickig om sommaren och där vildhallon växer längs med vägkanten. Han, i det röda huset på landet, där vinden tar tag om den stora lönnen och får det att susa i trädtopparna.

Min farfar. Han, i köket, vid vedspisen och jag, 3 år 5 år 8 år 12 år 17 år i kökssoffan. Hjälpandes med korsord, lyssnades på gamla minnen. Innifrån sovrummet hörs den uppvridna klockans jämna tickanden. På hela timmar slår den dånande slag. Den har mätt tiden så länge jag kan minnas. Farfar läser läsar-skämt från tidningen. Jag skrattar. Han frågar vad för bok jag läser. Jag berättar.

Alla minnen jag har från detta barndoms andrumshus, är tack vare min farfar. Och jag slås av, hur det kanske inte alls är sovrumsklockan som mäter upp tiden, utan han. Hur minnen inte är förankrade i tid, utan i en person. Hur Murakamis nyckelfågel, den som vrider upp världen, är min farfar.

Jag slås av hur mycket han skulle kunna berätta. Om det röda huset på landet, där han också växte upp, och där någon annan vred upp världen för honom.

 
0 kommentarer