en tisdagstanke

Precis som i mitt tidigare inlägg där jag berättade om bloggen och namnet Resenären, vill jag idag introducera er till ytterligare ett kort stycke av en Tranströmer dikt, nämligen Gläntan.

"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse."

Så inleder Tomas Tranströmer dikten, som återfinns i samlingen Sanningsbariärren, och lyckas i denna första mening förmedla en så utsökt känsla av, ett något, att jag vill gråta. För vad innebär det att ha gått vilse? Och vad är gläntan för något? Lite klyschigt är min omedelbara tanke att gläntan är - och framförallt kan vara - det andrumshus som en kan finna i böcker. Det ställe som uppstår tillsynes ur intet när omvärlden trycker på, och som låter en bli omsvept, omhuldad, av orden. Jag upplever stycket som ett huvudet på spiken, en stark förmedling av känslan när man i sökandet efter något (vad detta något än är) finner tidsfrist, liksom en kan göra i böcker.

Det finns så oerhört många beröringsområden i den här dikten jag vill skriva om - berätta och diskutera. I ett försök att vara någorlunda koncis vill jag idag dock endast be er att ta denna fantastiska mening i beaktning.

 
 
0 kommentarer